Dag 56

Livet tar vändningar, lever på färden men ibland åker vi fel. Med olika varianter av kartor och vägbeskrivningar tror vi att vi hittar rätt, men ibland stämmer det inte alls. Allting kan inte jämt betecknas logiskt. Det finns heller inte bara en väg att välja till slutmålet. Ibland vill man helt enkelt inte komma fram, utan fortsätta åka. Vissa gånger är man vilse, medan andra gånger hittar man rätt direkt. När man är som mest förvirrad, när man just åkt vilse, så dyker det upp överraskningar
på vägen som kan leda en vart som helst.

X:
”När jag åker riktigt fort, då frihetskänslan andas på min nacke, när jag vet precis vart jag ska och hur jag ska hitta dit, då lockar varje avtagsväg mig att svänga av.”

Y:
”Gumman. Du ska inte svänga här, då åker vi fel. Åk bara rakt på.”

Dag 55

Vad hjärtat känner är omöjligt att förklara. Hur det känns där inuti, längst, längst inne på den plats så många kämpar med att
hitta till eller springa ifrån, går inte att beskriva med ord eller bilder.

Ibland på vägen kommer man till en situation eller möter en människa som gör att man hittar eller att man stannar upp i flykten. Och det känns som att komma hem. Man slappnar av, njuter och mår bra på alla möjliga plan. Man blir nästan lite sömnig för att det känns så tryggt, bekant och bekvämt.

X:
”Jag förstår varför du är tvungen att gå. Jag hade gjort precis samma sak om jag stod på din plats.”

Y:
”Jag vill inte gå, mina tankar snurrar och byter riktning hela tiden. Men jag har bestämt mig, hade bestämt mig innan jag kom hit, och därför måste jag gå.”

Dag 54

ögonblicket då jag ser på dig och du möter mig med dina ögons inre speglingar, då vill jag fånga stunden och bevara den
för evigt timmarna när vi ligger nära varandra och jag ser ditt vackra ansikte framför mig, då vill jag fånga vår kärlek och gömma den på en osårbar plats

X:
”Det är du och jag mot världen, min älskade!”

Y:
”Ja. Inget ska någonsin komma mellan oss.”

Dag 53

i glissandorörelser vill jag röra
smeka dig, älska dig
då våra andar ska spänna sina vida vingar
och mötas i den stjärnklara natten

vi älskar på jorden
lever och fantiserar, men vi förenas
i en platonisk idealiserad kärlek
i sömnens djupa dvala

vår kärlek liknar myten
då himmelsgudinnan Nut
svalde solen på kvällen
och födde den på nytt på morgonen

du är den som får min kropp att andas
jag sträcker mig efter varje kommande stund
då vi kan utforska varandra
och uppnå livets vackraste känsla

Dag 52

Nej, jag kan inte sluta tänka på dig. Plötsligt betyder du allt. Plötsligt är Vi större än någonsin. Du är den och bara
den. Det är som om jag står i duschen och varje droppe som rinner över mig är du. Du, du, du och vårat tragiska farväl cirkulerar ständigt i mina tankar.


Vart tog du vägen?

Dag 51

Kärleken. Relationerna. Sökandet efter sanningar. Den ändlösa jakten på den oförstörbara lyckan. Tankarnas makt somofta föder negativa synsätt, lurar in mig i att se allt det dåliga för att bygga skyddsnät. Logiska, irrationella och impulsiva handlingar. Vem är jag och vad gör jag här? Betyder kärlek verkligen så mycket och vad är riktig kärlek? Insikter, längtan efter närhet och åtrå och att ha någon som får mig att känna mig attraktiv. Fantasier, drömmar och verklighet. Tillfredsställelse på alla plan. Gåtor, funderingar och svar. Ibland sökande efter omöjliga svar. När ska jag bli hel?

Dag 50

X:
”Du såg mig aldrig riktigt för den jag är. Du försökte pressa in mig i din bilderboksom avspeglade din verklighet och dina
drömmar, medan jag kände mig som en klippdocka som ständigt förflyttades mellan sidorna. Du visste nog innerst inne att jag aldrig egentligen passade in. Dina ironiska huvudskakningar, dina pustanden, dina irritationer och dina nedsättande kommentarer har tydligt visat ditt missnöje. Sedan ville du aldrig prata eller lyssna för att mötas halvvägs.”

Y:
”Du såg mig heller inte för den jag egentligen är, eller snarare vill vara. Det känns som om du aldrig har älskat mig fullt ut. Du har kämpat, det vet jag, men du har aldrig tittat på mig med den glöden som jag ständigt har jagat. ’Varför är jag
inte tillräcklig?’, var och är min fråga. Du är, och har varit min största kärlek. Det finns ingen som du. Jag vet att mitt beteende gentemot dig har varit fel. Jag har blundat för ditt inre, dina synsätt och tankar och jag är ångerfull som aldrig tidigare.”

X:
”Alla slagord och murar och oförstående har gjort mig så illa att det kräver år av återuppbyggande. Jag vet att du ser det
nu, jag vet att du äntligen förstår mig och vill möta mig, men din insikt kommer för sent. Jag har försökt nå dig så länge utan
respons. Jag är beroende av dig och älskar dig men jag måste ta mig härifrån och inte vända tillbaka. Om jag skulle vända tillbaka så sviker jag mina egna drömmar.”

Y:
”Men jag ser ju allt nu och jag ska aldrig göra de dumheter eller säga de otrevliga ord jag har gjort. Jag vet att det gör ont inom dig, men jag vet även att jag finns därinne och försöker smeka bort din pina. Jag vill inte att du försvinner. Se på mig – vi möts nu och allting kan bli bra. Vill du gifta dig med mig?”

X:
”Nej, jag kan inte göra det, jag måste gå och det vet du. Jag kan inte ta den lätta vägen även om jag vill just här och nu.
För min egen självbevarelse måste jag ta första steget ut och bort från dig.”